Förra veckan stod jag mitt på Malmö Stadsteaters scen och rabblade Liv Strömqvistcitat om Las Vegas-discon och kokain, bakade fantastisk sockertung snickerskaka efter Floras recept, tittade på The Affair (älskade den initialt, blev sedan nervös och uttråkad), hade drag-workshop i skolan, vrålade mig hes i maskuliniteterna och vinglade i klackar under femininiteterna, talade Shakespeare- text som känns ovan men kittlande storslagen, kröp runt på PotatoPotato's scen medan Malou hängde ljus till sin föreställning Levande vatten, åt första lussebullen och hade alldeles nyfärgat korpsvart hår. Det håller sig inte sådär perfekt mörkt så länge, men precis när det är nytt är känslan helt perfekt. Håret är dock rätt slitet och väldigt torrt även om jag färgar med förhållandevis skonsam färg, kör balsammetoden och pysslar om det med kokosolja. Vad göra? Tips mottages tacksamt.
FLICKAN MED GULDBYXORNA
Med ny höst kommer nya byxor, det var en nödvändighet. Mina förra från Mes Dames var i spillror, bokstavligt talat, fullständigt söndertrasade. Så jag införskaffade ett par nya, den här gången i fantastisk svart ullcrepe och med knytband i midjan, som små silverklockor längst ut. Älskar dem sådär som det går att älska ett plagg som är rätt rätt rätt. Utan att över huvud taget vara någon modeexpert tycker jag att Mes Dames gör Sveriges finaste byxor. Det är så få märken som ens gör höga midjor, och dessutom i riktigt fint material. Ah, så nu bor jag i dem tills de inte finns mer. Leotishan är Mattias gamla och en av mina flitigast använda, också sådär rätt.
Det är ny höst och det är lovvecka, eller, vi har två dagars höstlov. Känns galet välbehövligt, behöver nog hämta andan ett ögonblick efter de två första hektiska månaderna i det här nya livet. Skolan har varit strategisk nog att lägga in tre dagar av studiebesök på teatrar och föreläsningar om produktionsprocessen på institutionsteatrar. Energin i klassen går på sparlåga och jag märker själv vilken lättnad jag känner av att som omväxling få bara lyssna och ta in, vila från det fysiska och kreativa. Men de här dagarna känns som en megalyxig bonus och snart far jag till Göteborg för att gosa med Maxime, sedan till min älskade Dalslandsskog med miljongulliga syskonbarn och konstnärsgenier och Fengan skyline. På lördag firar vi Maximes födelsedag och sedan ska jag och Mattias se The Knife en sista gång innan de splittras (kan ju inte bli annat än magiskt).
Och däremellan jag ska sova många långa timmar.
INDIANSOMMAR / SEPTEMBERSKARV / KLÄDER FÖR SÅNT VÄDER
Indiansommaren fortsätter ju och fortsätter, även om jag ibland måste dra upp jackans dragkedja när jag cyklar till skolan om mornarna går det lika ofta att dricka kaffe ute i bara skjorta. I lördags var jag dock högst höstig iklädd detta:
Lackskor, marinblå knästrumpor, manchesterkjol i burgundy, silverglittrig magtröja och en svart transparent sak med krage. Jag bad Mattias fota mig och vi hittade en innergård som uppenbarligen varit ateljé och fotolabb, åtminstone förr. Rost, plåt och löv som vissnat i förtid. Bara en sån sak.
YSL- SKÄRPET & TRÖTTHETEN
En söndagsoutfit kommer lastad. Nu när det är teaterliv från arla morgon till sena eftermiddagen är det också teaterliv från topp till tå, dvs enbart bekvämt och alls ej fashionabelt. Det är skönt förstås men ännu roligare då att få ha på sig sina vanliga kläder. Som det här; marinblå ridbyxor, gräddvit sidenskjorta, sommarskor, fiskbensfläta och YSL-skärp som jag utgår från är fejk eftersom det kostade tio kronor på en loppis (eller så är det jag som gjort världens fynd). Hur bloggen ska gå ihop med detta nya liv förstår jag inte, jag som redan är drottningen av sporadiskt bloggande kan inte se någon ljusning i sikte. Skolan är hela dagarna och jag är trött som ett barn eller en pensionär om kvällarna. Inte så mycket kreativitet eller ork över. Det är att stå rakt under ett vattenfall av intryck, att flämta dra efter andan, försöka se klart och hålla sig upprätt, svepas med i strömmen. En högintensiv bergochdalbana och det börjar långsamt gå upp för mig att nu sitter jag här, denna turbulenta färd är min i tre år framåt. Skolan ger mig andnöd och stråk av lyckorus, det är ett privilegium jag knappt har ord för men jag blir också frustrerad över tröttheten och är förvirrad av allt det nya. Ikväll är det thaimat och highschoolfilm i sängen, det verkar vara det enda rimliga.
OM EN SILVERSTÄNKT GLITTERTRÖJA OCH DET SOM BEKYMRAR MIG NU
En ny favorittröja till mig, till garderoben och hösten. En silverglittrig magtröja i boxig modell och jag tycker så mycket om den. Bärs med fördel till lika glittriga strumpbyxor (för plötsligt var det ju för kyligt för att gå barbent mer). Pinen fick jag av en aktivist i Kairo sommaren 2011 och den känns helt rätt alltid, inte minst i dessa valtider. Förutom en så uppseendeväckande tilldragelse som min nya tröja så spelar jag de sista föreställningarna av Resultatet som vi återupptagit efter ett par månader av paus. I ett rökigt stycke industrihistoria lyssnar vi på röster från personer som levt sina liv i den där fabriken, spelar på den magiska musikmaskinen, dansar i konfetti, konkurrerar och svettas, knuffas, skriker oss hesa och reflekterar över arbetsmarknad och människovärde. När jag inte är på scen hjälper jag Mattias att flyttpacka samt bekymrar mig något oerhört över polisens övervåld mot demonstranterna i Malmö igår, över hur vår justitieminister försvarar det hela och hur nazismen/rasismen/fascismen normaliseras. Hur de instanser som ska försvara demokrati och säkerhet gång på gång slår på oss som bara vill ha en rättvis värld för alla. Det måste få ett slut, nu genast. Här är en superbra artikel från i våras som på ett mycket sakkunnigt sätt bemöter argumentet att vilka åsikter som helst, på vems bekostnad som helst, alltid ska få spridas i demokratins namn.
Nästa vecka flyttar vi till Malmö och jag är så himla glad och stolt att få flytta till en stad där det finns en så fantastisk uppslutning, en så stark antifascistisk kraft och utbredd aktivism. Det ger mig hopp om den här världen, för den känns alltför mörk nu.
DJUNGELKLÄNNING PÅ SENSOMMARBRÖLLOP
I lördags gifte sig Kim och Emma, ett helt fantastiskt fint och mysigt bröllop som jag dessutom agerade bröllopsfotograf på. Jag tog tillfället i akt att använda denna sextiotalare som tillbringar alltför stor del av sin tid i garderoben. Den är mini och vackert mönstrad i klargrönt, orange, rosa och guld på pärlvit botten. Finast till barbent och det är kanske därför den är så oförskämt oanvänd. Och så monsterkängor och rörig flätfrisyr till det.
(Där i bakgrunden anas förresten av mina gamla kyrkogårdar som jag klippt trimmat rensat vårdat ömt. Världens bästa sommarjobb, saknar det.)
EN RIKTIG LEOPARD / TRISS I FÖL / VINANDE VINDKRAFTVERK / STOCKHOLMSPRISER OCH ÄNDÅ SÅ HIMLA VACKERT
Oh, jag har ju glömt bort att visa bilderna från den här förträffliga Gotlandsdagen. Kanske för att det brändes att åka därifrån kanske för att jag längtar tillbaka för mycket, för att den där paradisön ligger för långt bort. Men jag tar den risken, det är bland annat alldeles för många gulliga djur för att gå miste om:
Det var en helt blå himmel och jag och Mattias fick ledigt från butiken i ladan för att dejta innan jag skulle fara hem.
Egentligen är merparten av min garderob anpassad efter det här vädret, men det händer ju max ett par veckor om året att de får komma till sin rätt. Så det är ju en ständig källa till glädje när de dagarna väl infaller.
Hade ojämna utbakade flätor och nyfärgat hår.
Planen var att vi skulle bege oss till Hablingbo crêperie för att käka samt gå på varieté (finns det fortfarande?) vilket tydligen är en tradition på stället. Först fick vi svänga förbi en granne och skriva ut våra biljetter.
Grannen hade EN LEOPARD i trädgården. Eller närmare bestämt en ozelot, eller närmare bestämt en ocicat som jag tror det heter. Oavsett hur det nu är med beteckningarna så var det den vackraste och mjukaste katten jag träffat i hela mitt liv och jag blev stormförtjust föll handlöst.
Alltså kolla leopardfläckarna på silkesryggen.
MEN KOLLA VAD GOSIG. Har så många bilder på det här djuret, vi hade en lätt euforisk stund tillsammans.
Det tog inte slut på goskavalkaden där. Vi passerade en hage där det stod tre föl och en unghäst, Mattias fick stanna tvärt så att jag kunde kliva ut och gosa. Kolla vilka spetiga små tändsticksben den har!
KOLLA TUFSLUGGEN.
Där satt jag på huk i stenmuren med mjuka hästar överallt. Visste redan då att det var ett av de lyckligaste ögonblicken i sommar.
När jag hade hämtat mig någorlunda från denna dubbeldos i djureufori (ja, det är en helt egen kategori) for vi ut till en vindkraftspark. Såg en utställning om den, åt gratis godis och promenerade i vad som kändes som ett science fictionlandskap. Stort och vidsträckt med vinodlingar och de vinande vindkraftverken i geometriska formationer.
<3 <3
Sen kom vi till Hablingbos crêperie som huserade i den här ladan.
Ett ställe som verkar ha genomgått den sedvanliga förändringen från litet/speciellt/billigt till opersonligt/dyrt.
Men det var mycket fint ändå, särskilt att bara hänga med Mattias.
Det stod en flyer för varietén på bordet. Såg lovande magisk ut tyckte jag.
Jag åt en galette med grillad chèvre och hjortronsylt, mycket gott men liksom ändå inte helt värt pengarna. 150 spänn för pannkaka? Inte säker på att det känns lugnt.
Sedan föll graderna och så fick vi tränga ihop oss i ett cirkustält för varietén. Miljön hade en stor dos magisk potential, men föreställningen var dessvärre ingen höjdare. Hade föreställt mig något i stil med Cirkus Cirkör, men tji fick jag. Ska inte fördjupa mig ytterligare i detta, och egentligen var det inte särskilt betydelsefullt . För jag fick med mig två konfettifjärilar att spara i plånboken och en dag av kattguld att lägga i hjärtkammaren.
PYJAMASPUNK
Jag tror jag lovade mig själv att aldrig någonsin haka på nittiotalsvurmen när den började bubbla för ett par år sedan. Att aldrig falla för det där årtiondet som var så estetiskt frånstötande och förknippad med ångestladdade mellanstadiediscon. Men nu står jag här i oversizad tisha och platåkängor, en stil jag kallar pyamaspunk och som inte är unik men helt ny för mig. Och det är det bekvämaste jag vet just nu. People change osv!
JULIAN RED POP-UP NO.2 GOTLAND EDITION
Klockan tjugo i tre natten mellan fredag och lördag rullade jag och Mattias ut med hans grå lilla bil ur den stora Gotlandsfärjan. Söderut, med solen som steg i ryggen och sommarängarna som var nästan påhittat filmiska med sin dimma. Här är vi nu och min frånvaro på den här platsen beror främst på att internet bara finns på en liten sticka här, fram tills idag. Nu finns det wifi överallt i luften och det är såklart tokpraktiskt, även om jag saknar den befriande internetbristen en smula. Vi håller på och fixar och donar med Mattias klädmärke Julian Reds popup butik, i den stora ladan hänger vi rails med mjuka stickade tröjor, luftlätta linnen, sidenskjortor, k00la hoodies, episka shorts och travar med kvalitetsjeans. Imorgon slår vi upp ladugårdsdörrarna och sedan är det öppet resten av juli. Här finns info om öppettider, hur en hittar dit osv. Om du eller någon du känner har vägarna förbi södra Gotland så kom förbi vettja!
OCH DET BÄSTA ÄR ATT DET ALLRA MESTA AV SOMMAREN INTE HÄNT ÄN
Hej i juniljuset. Hoppas ni har haft en fin midsommar oavsett om ni firat storslaget eller inte alls. Jag hade en av finaste sort med helhimmelsk mat, nya och gamla bekantskaper, Dalslandsidyll och dans på bryggan. Idag softar jag och Mattias, läser i solen och kollar på serier och K Special om min idol Suzanne Osten. Se den gärna, hon är en så fantastisk och egensinnig regissör och teaterperson, en verkligt betydelsefull kulturdrottning.
Från teatertips till stil, såhär såg jag ut igår innan vi for på midsommarfest:
Är nästan generande begeistrad över dessa skor, de tar mig högt över marken.
Om ni vill passa på att fråga något i frågestunden så gör det snart vettja, tänkte ta och samla ihop svaren i ett inlägg snart. Är himla glad för de frågor jag fått redan, lite överväldigad faktiskt. Åh fint.
HEJ, TACK OCH Q&A!
Hej, oj HEJ. Från mig, ett par sylvassa stjärnörhängen, koboltblå strumpor och boken jag läser, min idol Suzanne Ostens dagbok. Jag som är van att verka i bloggosfärens periferi med väldigt få (om än fantastiskt fina) läsare har fått ett gäng nya ögon på mig. Hej alla nya! Och tusen tack till Jennifer som ledde er hit. Blir så himla glad och vill upp på tårna, blogga mer och bättre nu. Tänkte göra en grej som jag aldrig gjort under de sju år jag bloggat, antagligen främst för att min blogg ändå alltid varit en så väldigt liten arena samt att blotta tanken av någon anledning gör mig generad. Jag pratar om: frågestund. Jag vet egentligen inte varför någon skulle vilja fråga något om mig men jag tycker ju det är roligt när andra bloggare kör det så nu ska jag väl ta steget själv. Är ju också i ärlighetens namn lite nervös att ingen skulle fråga något men då får jag väl gå in och ställa anonyma frågor till mig själv, ehehe. Men om ni nu har läst min blogg länge eller alldeles nyss ramlat in, så ask away! Om teater, politik, stil, resor, Fengan, foto, whatever egentligen. Jag älskar ju att prata så jag kommer svara så bra jag bara kan. Såatte, då sätter vi igång då!
MONSTERSKORNA: DE KLIVER UT UR DRÖMMEN OCH RAKT EMOT MIG
Ibland händer det att det dyker upp en sak i ens väg, i mitt fall nästan alltid ett plagg, som är helt extraordinärt. High flying, m-a-g-i-s-k-t. Som gör en orimligt glad, en känsla som är genant besläktad med eufori. Som ger ett sken av att göra en lite mer till den en vill vara. Som gör en starkare, snyggare, k00lare, får en att sväva, äga, kicka ass. En dröm komprimerad, nerkokad till till något handfast. Det är de här skorna. De här kängorna. Jag har suktat i månader, i ärlighetens namn har de varit lite av en imaginär tillflyktsort om vilken sorts person jag vill vara. Och när jag hittade Jeffrey Campbellbutiken i Barcelona och de fanns i min storlek fanns det inget stopp. De gör mig till Godzilla och Kathleen Hannah, en Sailor Moon som vandrar på skyskrapor, en revolutionär Spice Girl, en monstertruck i kjol och sommarsol.
De ska ta mig med sjumilakliv genom världen och de ska ta mig hela vägen.
BLIXTEN GÅR AV OCH ALLT BLIR VITT
Några dagar av Norrland nu; av älv, höga tallar, wienerbröd, små hundar med wookiepäls, hypnotiska videokonstverk, eldkorgar och en nygammal jeansjacka med för korta ärmar men perfekt midjelängd.
(Och snart bär det av)
LAKRITSJACKAN
Eftersom det givetvis är i allas intresse att veta vad jag promenerar runt i om dagarna nuförtiden presenterar jag här: The Vårjackan. Det är ju så otroligt knepigt med jackor, hittar cirka aldrig någon jag gillar. Antingen är det någon svårtillgänglig vintagemodell jag faller för eller ett stycke designerjacka som min deltidsarbetande kulturfrilansarnågonting- plånbok bara kan drömma om. Så det fick bli en bomber, för det är hittills min bästa jackmodell. En i svart denim från The White Pepper. Känns bekant, hårt, relativt k00lt och passar till åtminstone nästan allt.
(Det är en konst att fotografera svart textil, en som jag inte riktigt behärskar. Så jag vet inte om en egentligen ser alls hur den ser ut. Men vi är lyckliga ihop oavsett <3)
OCH: SPRING!
Nu snörar jag på mig de här drömskorna och springer rakt in i den ljusa årstiden.
(DU ÄR JU MITT HJÄRTAS CONEY ISLAND)
Jag har börjat flyttpacka. Vika ihop det som varit mitt Majornaliv i snart två år. Det är så besynnerligt. En långvarig kärleksrelation med staden på G som nu ska läggas på is för en lång tid framåt. Men nog om avsked nu (det är ju ändå inte riktigt än). Nu när jag skulle rensa ut det sista av garderoben hittade jag en second handklänning som jag inte använt en enda gång men ändå inte kunnat göra mig av med för att jag gillade överdelen. Så nu gjorde jag slag i saken och kapade av den, och behöll den delen som ser ut som en stjärnhimmel av nonstop. Det blev en så himla bra magtröja och jag tror detta beteende kommer upprepa sig, kommer klippa av alla tröjor jag kommer över framöver. Kände mig lite som en clown i min nykapade crop top och vida vinröda favoritbrallorna, men det är väl ändå ganska festligt.
BABY PUT ON HEART SHAPED SUNGLASSES CAUSE WE'RE GONNA TAKE A RIDE
Om jag får drömma tänker jag mig ungefär en stilsammanslagning av det här i sommar; allt och ännu mer.
(Bilder från bland annat Rookie Mag, Chantel Beam (såå bra fotograf), HORROR POP + RIOTS, Bird on a Wire, The White Pepper och Nastygals blogg)
VELVET IS FOR MAGICIANS AND DECEITFUL PEOPLE
Och när immunförsvaret förlorade den här ronden så är första hjälpen alltid att måla tio naglar i flest möjliga blå/ och ljust gröna nyanser.
(VÄCK MIG NÄR BLÅKLOCKORNA RINGER)
Inte för att jag någonsin utmärkt mig som en regelbunden och taktfast bloggare, men nu är väl ändå en frånvaroursäkt på sin plats här. Det har att göra med att jag för det mesta dubbeljobbar för tillfället, på förskola om dagarna och som personlig assistent på kvällarna. Då går exakt hela dagen åt till det. Och när dagarna inte är fullt så hektiska vill en ju hinna med annat också, som att baka scones, testa nya bakelser på hål i väggenbageriet, springa i Slottsskogen igen, kolla på Hunger Games, åka till Malmö och bevittna brors disputation, springa till Stadsteatern och med andan i halsen knipa de två sista biljetterna till kvällen föreställning av Cabaret, äta dumplings på Dubbeldubbel, ha ost- och vinkväll vid det vita bordet i Majornalägenheten, ordna med praktiska saker, intensivhänga med Mattias och strunta helt i internet med alla sina distraktioner, smygplanera en ny Europatrip och fundera över livets skifte söderut. Sådana saker. Till det hektiska jobblivet (i kontrast till månader av passiviserande sysslolösheten) hör att mestadels bösa runt i nedspillda mjukiskläder vilket medför en återkommande stilkris. Men förra veckan klädde jag mig som vanligt två gånger och då passade jag minsann på att föreviga. Det blev två versioner av samma outfit, med samma skjorta, strumpbyxor och kjolmodell men med helt olika färgskalor. Såhär dårå:
Ena dagen med svart kjol, kornblå midjekort jumper och kolibripin.
Andra dagen med vinröd manchestervariant av samma kjol, fina varmgrå collegetröjan från Julian Red och Sporty Spice-tofs.
Nu ska jag ut i Slottsskogen för solen lyser och det smakar vår, och fast det är för tidigt för att världen ska bli varm sätter det flimmer och fladder i hjärtat på bästa sättet.
WHAT A WICKED THING TO DO TO MAKE ME DREAM OF YOU
Transparent vinröd långkjolsdramatik, vita strumpbyxeben, poprandiga tröjan från Johanna 12 år, spöklikt vinterblekt ansikte och tunna svarta fiskbensflätor. En dag när jag såg scenskoletvåorna sjunga Chris Isaak och Björk och Bob Hund, fick agera provpublik för Jenny när hon sjöng hjärtskärande Les Miserablesklassiker, somnade i vår blommiga soffa och åt den sjukaste godaste jordnöts- och kokosnudelrätten som någonsin skapats (åtminstone i Majorna).