Av Andreas och Shora fick jag i julklapp (förutom Cirkelnböckerna, läspepp!) valfri grej på mellandagsrean. Vill ju ej utsätta mig för denna hysteriska shoppingpsykos i onödan men i lördags promenerade vi från Haga och råkade hitta en Dr Martensoutlet. Där fanns denna blommiga kreation från Agyness Deyns kollektion, och den blev min. Hundra procent viskos, hundra procent fin. Frostfrusna maskrosor eller punkelegant vaniljlakrits. Vi har varit ute på vår första dejt idag, den är fantastisk. Och Göteborg vinner tillbaka lite av mitt hjärta när det ser ut såhär från Majornas högsta höjd.
☁ ☼☁☼ ☁☼ ☁☼ ☁ ☼ ☁ ☼ ☁ ☼ ☁
Det var juldag och det var mossan som lyste smaragd mellan avklädda träd/ det var sovande ettåringar i bärsele på ryggen/ droppar längst ut på tallsvärden/ det var skummande översvämmad å och bävrarnas verk, avgnagda stammar och fördämningarna/ älgars tandrader gömda i det torra gräset/ föräldrapussar och fyrtiotalsklädd cowboybror tills kamerabatteriet somnade in/
/ LA FRANGE / LA ROBE /
Kapad lugg och kortkort orange klänning när jag sörplar jordgubbsmilkshake fluffig som en dröm, slukar biffiga bönburgare, skrattar åt pseudovetenskaplig fotokonst och går genom hela stan nära min dearest darling.
EN JULAFTON
Med rekordkomplett familj, totalmiserabelt väder, vilda gullungar, en lutande julgran och tusen kilo vörtbröd har julen passerat. Det går ju så fort, det gör det väl alltid. Och det var svårt att känna igen jultiden i år, eftersom vädret lurades med att klä ut sig till oktober eller mars. En mulen kappa av regntunga moln och plusgradig andedräkt. Men julen promenerade rakt igenom de gråa skyarna med sitt glitter och sina stearinljus. Min tedde sig såhär ungefär.
Kom hem till mamma och pappa den tjugotredje, efter att ha gjort det mest uppenbara dagen-före-doppare-dagen-misstaget och gått igenom Nordstan. En hundraprocentigt obehaglig upplevelse som lämnade ett lager av kletig konsumtionspanik över hela mig. Drack blodapelsinläsk på tåget och så rann det där olustiga så småningom av. Blev hämtad av päronen, kom hem och möttes av världens gosigaste varghund som också är en mycket blasé person.
Andreas och Shora var redan där och vi åt kvällsmat tillsammans.
Så kom familjen Grimsheden med sin levainleverans och cirkuspackning. Lisa slog upp paketverkstad på köksbordet, hon gör alltid de finaste paketen.
Vi klär alltid granen tidigast dagen före julafton så det var drivor av utslitet pynt överallt.
Ville med fjäderpagen och ädelstensögonen!
Morgonen efter, som var själva julafton, vaknade jag av barnen som vaknade i rummet intill.
Hilmis var morgonpigg och pepp på Playmo.
Vi lyckades äta en någorlunda gemensam frukost (det är en kraftansträngning att hålla ihop den här familjens spretiga tider och behov) med massor av Lisas episka vörtbröd, västerbottensost, blåbärs- och kardemummasmoothie, ägg och kaffe. Sedan slog jag och Mattias in våra julklappar lagom i sista sekunden.
Jag lyckades skaka fram två lagom tafatta rim, ett till Andreas som fick en Julian Redhoodie med pins på hans favoritteoretiker + Crystal Castles, och ett till Shora som fick en tisha som jag tryckt det arabiska ordet för revolution på, men där textilfärgen tyvärr tog sig lite väl stora kladdiga friheter..
Vi hängde runt i största allmänhet, lekte med barnen och läste högt ur muminserier.
Mormor och min morbror Fred kom, det vankades jullunch.
Och fika som dukades upp på vedspisen.
Sedan blev det alldeles mörkt (inte för att det någonsin riktigt blivit ljust, regnmolnen var som ett lock över världen hela dagen) och bilderna skiftade till svartvitt. Vi samlade ihop oss i vardagsrummet för julklappsutdelning.
Shora och Andreas var gulliga.
Det fanns så obscent mycket paket men utspritt på tolv personer kändes det i alla fall lite mer rimligt. De här böckerna fick Mattias av mig efter att han beklagat sig över att han läser för lite kvinnliga författare. Gav honom två av mina favoritböcker (överst och underst) och två som verkar grymma. Alltså, har en inte läst Lyckliga i alla sina dagar är det hög tid att göra det, den är så mäktig och smart att jag blir knäsvag.
Jag fick söta paket av Jonis och Lisa med finklädda flamencodansare och randig tejp plus den superfina lampan som anas i bakgrunden! Har behövt en lampa till vardagsrummet sedan vi flyttade in så det var ju verkligen på tiden så att säga.
När vi öppnat, ååh:at, tackat och kramat klart och allt omslagspapper eldats upp i kakelugnen var det snart middagstid.
Jag gjorde denna sallad som tydligen blivit värsta stjärnskottet på julborden i år, samt dessa mandelbollar fast med västerbottensost som är en absolut favoriträtt. Inte bara till jul utan alltid. Funkar exakt lika bra med tex tomatsås och spaghetti.
Vi har skalat bort nästan alla traditionella rätter på julbordet och kör lite vad vi gillar. Så mycket roligare, och så slipper en det där kvalmiga överdådet av kött och tvångsmässiga sillorgier. Efter den här bilden var jag för mätt och trött för att fota mer. Det var en högljudd, intensiv, toksocial men också stillsam julafton. Om det bara hade varit åtminstone lite rimfrost också, så hade den nog kunnat kvala upp till en förstaplacering.
SAMMETSBUBBLA / MARÄNGSLOTT / ILLERDANS
När jag var i Dalsland senast var det som en alldeles tät bubbla att försvinna in i, innesluten som i sammet och moln. Lämnade alla bekymrade oroliga tankar och var i cirka totalt lugn och pepp i flera dagar. Som helt fria luftvägar och hallonsoda i blodet.
Det var den här typen av megagoda frukostar med rostat vörtbröd (det oslagbart sirapstunga från Brukets godaste), fluffiga scrambled eggs, mjukstekt lök, jordgubbssmoothie och kaffe. Länge, mycket.
Hänga runt i tights och stickade sockar. Filtar och täcken, gos och värme, elda i vedpannan och pizza i sängen, Bowie och Boards of Canada och fler filmer än på länge. Vi såg Call Girl, Känn ingen sorg (igen), Hunger Games (igen, åh, peppar på tvåan) och Till det som är vackert.
På lördagen skulle vi ha en liten julfest. Först gjorde vi hallon och- glögglass och av äggvitorna som blev över blev det vaniljmaränger. Marängsmet är så himla snyggt, helt blankt, fluffigt och formbart.
M spritsade i hemmagjord sprits iklädd Yamamotohatt.
Och vi gjorde filodegscigarrer med fetaost, grönkål och fikon, saffranssmör till brödet och risottobollar. Så kom det folk från de andra husen i byn och hade med sig skålar med hoummus, brysselkålssallad, rödbetssallad, sill, mandelbollar, apelsinpaj, knäck, hallongrottor och bubbel.
Kristallglas och kökshäng.
Sedan gick vi i samlad trupp nerför backen till cafét där Fengans egna skramliga rockstjärnor Jesus Baby för femte året i rad körde sin julkonsert. De hade en gästtrummis och en extra röst i vissa låtar, det var alldeles fullt av folk och svängde mycket bra.
Jag avfyrade en kaxig selfie eller två i mitt nya puderrosa favoritläppstift.
Och sedan röjde vi undan bord och stolar och det blev ett litet men illerintensivt dansgolv. Jag körde någon sorts joggingstil som gav mig träningsvärk dagen därpå och när vi dansat slut på all ork för natten smet vi därifrån, gick hem och högg in på kalasresterna.
WITH SCARVES OF RED TIED ROUND THEIR THROATS (TO KEEP THE LITTLE HEADS FROM FALLING IN THE SNOW)
Ett försenat, shabbychicförgiftat pseudovykort från mig denna julafton. Det är ju deppigt nog grön (eller snarare apokalyptiskt brungrå) jul i år och det tänkte jag med fördel kunde matchas med smaragdgrön sidenskjorta. Jag hänger i föräldrahemmet, vi är tolv personer inklusive två vilda sötungar och en lurvig gubbhund. Det är intensivt, högljutt, rörigt och varmt. Det är utspilld lack, Blue christmas, blåbärssås med citron och kardemumma, Winter White Hymnal i stämmor och bortglömda textrader, hetsiga diskussioner om teknikfientlighet, paketstaplar och granbarr som sticks. Det är den här familjens alla svängningar och lager, sin historia, sina internskämt tvära olikheter och oskiljaktighet. Hoppas ni som läser det här (+ alla andra) får en vacker, strålande eller åtminstone hygglig eller uthärdlig jul utan familjehaveri eller annat ledsamt. Att det är vila, varmt, saffran och regelbundna hjärtslag.
FEMINISTÅRET 2013 & MIN FÖRSTA DEBATTARTIKEL
Måste fortsätta tipsa lite här bara. Först och främst så kommer här en stor dos feministpepp från det gångna året! Emelie och Elina har sammanställt en lista över några av de bästa och mest inflytelserika feministiska händelserna/företeelserna i Sverige som skett de senaste 365 dagarna. Saker som pushar världen åt ett så fantastiskt mycket bättre håll lite i taget. Extremt peppig lista som behövs för det är så viktigt att känna att det faktiskt händer svinbra och viktiga saker.
Och så skrev jag en debattartikel (min första, lite nervöst) om vad som händer när ekonomiska värden styr kulturen, och då främst scenkonsten. Det finns så otroligt mycket mer att säga och fördjupa sig i om det, men jag tycker det är en väldigt viktig diskussion att ta. Som bakgrund till min text finns bland annat Monica Wilderoths debattartikel som hon skrev när hon lämnade stadsteatern och den här föreläsningen om New Public Management som är helt otroligt pedagogisk (och skrämmande). Läs vettja!
NANNA STRIKES AGAIN
Maxime fick Nanna Johanssons seriealbum Hur man botar en feminist i födelsedagspresent och så fort jag såg den lilla i vårt vardagsrum snodde jag åt mig den och sträckläste den. Maxime hittade mig strax efter midnatt gråtskrattandes i min säng, kunde ej få luft pga roligaste ever. Humor är förmodligen det absolut vassaste politiska vapnet, att besitta förmågan att omvandla ilskan och frustrationen över världens skevhet till kreativitet är ju en talang av guld.
Här har vi härligheten. Boken har ett supertydligt feministiskt och politiskt budskap, Nanna är så himla strålande på att kommentera sin omvärld och samhällets hemska strukturer på roligaste av sätt.
Den är en blandning av skärmdumpar från tokdeppiga sexistiska facebookgrupper och kundkontaktskonversationer med Keloggs, renodlade serier, en novell och de roligaste kollage som troligen någonsin skapats i Photoshop.
Hon svarar på jobbannonser.
Dör.
Om en har läst Nannas blogg innan känns mycket igen, som de episka alliansenkollagen.
Geniala ju.
Sätta-skrattet-i-halsen-serie. Får klump i magen av oro inför valet.
Hehehe. Vet ett antal personer detta går att applicera på. What's up med dessa besserwissermän alltså.
Haha ÅH detta är verkligen så simpelt och så fruktansvärt roligt.
I slutet kommer detta bonusmaterial som är bilder ur en målarbok och, ja. Den är så obegriplig och knäpp, kan ej förstå hur den har kommit till.
Vid det här laget skrattade jag så att tårarna sprutade, 4real.
Alltså, det jag vill säga är: detta är ett helt amazing seriealbum och om det finns någon person du fortfarande inte vet vad du ska ge i julklapp så är detta troligtvis svaret du letat efter.
GO AND PACK A LITTLE SUITCASE WITH THE PIECES OF OUR HEARTS
Förra fredagen när vi hängde i en pop upbutik full av finvikta jeans pratade jag och Åsa om vintage, fynd, material, vad vi ville ha. Dagen efter dök hon upp, räckte fram den här välsydda drömmen och sa "den här tror jag skulle passa dig". Alla rätt. Det är något med midjekort, den klassiska silhuetten som jag är så otroligt svag för. Den är gjord i en ullblandning (siden?), blågrått rutig med sammetsinslag i kragen och knappdetaljer i midjan. I fredags fick den följa med när jag och Mattias åt polenta och smörstekt svamp med mamma på Lagerhuset. Ovanpå en annan midjekort darling i duvblå finstickad bomull och tillsammans med grå Pariskjol, svart flätskärp, svartsilverglittriga tights (som är som en diffus stjärnhimmel om en kisar lite), bästa slitna docsen och svart mössa på svart hår. Som en sammanslagning av Bergmans gothpunkiga barnbarn, en godsägare på väg ut för att rida damsadel över sina ägor och en femtiotalslady degraderad till sotarlärling.
EN STJÄRNHIMMEL AV OVERHEAD OCH PLAST, EN BJÖRNBEBIS & ETT BRUMMANDE BRUK
I lördags var det Julian Redbutik för hela slanten, det var sagolika vinterlandsvädret utanför som drog dit folk och andades stor julmarknadspepp. Det kom massor av folk och jag, Mattias och Anna finvek skjortor (jag försöker lära mig), la upp nya travar med jeans, maratoneldade i kaminen och stämplade papperskassar med Julian Redtryck.
Mattias vid den mycket professionella affärsdisken.
Ville och Lisa kom in i butiken och hängde en stund. Ville var en bedårande björnbebis i sin orangeluddiga overall.
Vilda raringar/rara vildingar!
Vi tog en paus och promenerade runt på julmarknaden och åt maffiga saffransbullar vid en vägg som hade fått en stjärnhimmel av overhead + silverstjärnor.
När vi sålt dagens sista par jeans och eldat upp det sista vedträet i kaminen gick vi ut i snön. 12 performanceartister, musiker och konstnärer från Fengan och Göteborg hade skapat en ljud- och ljusvandring genom delar av bruket. Det hette Knycklabruket och vi var kanske tjugo personer som följde med, förväntansfulla. Det var mycket mörkt men jag gjorde mitt bästa för att fånga de fläckar av ljus som fanns.
De hade ljussatt ett gammalt maskinrum, använde rökmaskin och helt otroliga drone-/noiseljud som pågick och växte. Det var en helt magisk värld där inne, så intensiva ljud att hela benstommen vibrerade, men utan att det blev vasst eller obehagligt. Bara helt drömskt.
Åh. Ville stanna där länge.
Men promenaden gick vidare upp i Holländeriet.
Som också var fint ljussatt med två musiker på två olika platser i rummet som skapade vackra ljud och stämningar. Ibland får jag för mig att jag liksom sett de här rummen färdigt nu, att jag 'kan' dem. Ack, så jag bedrar mig. Varje gång någon gör något nytt med dem inser jag att möjligheterna verkligen är oändliga, att det är så fantastiska rum, platser, vrår, vinklar, rymd.
När denna vackra och rörande platsspecifika performance var färdigpromenerad gick vi ut i snön igen, och blev långa skuggor mot fabriksväggarna av lyktorna från en passerande bil. Sedan var jag och Mattias tvungna att gå hem och sova, laga mandelbollar (nya totalfavoriten som jag kommer leva på i vinter) med spaghetti och tomatsås. Slutligen pallrade vi oss ur vår dvala och åkte till Kalle och Cajsa på lugn hemmafest, men då fick kameran stanna i väskan. Där fick jag en husesyn i de sanslöst mysiga rummen, gosade med en trött Hilma och en övertrött Ville, pratade om ex och om Dalsland, att bo i lappkåtor, ha festivaler i Göteborgska skogsbryn, om scenskolor, arbetslöshet och hårfärger utan gift. Vill använda den här vintern till så många sådana kvällar att jag tappar räkningen.
DE SISTA MALMÖDAGARNA: KULINARISKA FULLTRÄFFAR OCH KOMPROMISSLÖSA KULTURKVINNOR
Inte kan väl den sista delen i min och Mattias lilla Malmöodyssé gå obemärkt förbi i cyberspace, det vore ju en förlust för oss alla. Därför fortsätter jag nu, med slutet på den lilla historien.
På söndag morgon (nåväl, lunchtid var det väl för alla hederliga förvärvsarbetare där ute) tog vi dagdrivare oss upp och gick ut i solen. Moriskan är ju helt svinfin, peppar hårt på mer kupoler i stadsbilden.
Finaste personen att hänga med.
Vi gick till Grand som vi hade fått höra skulle ha en bra frukostbuffé. Vi hängde på låset och gjorde blanka vita porslinstallrikar till måltider för kungar. Tog om och tog om och hade det så oförskämt bra. Det var verkligen en jättefin frukostbuffé och jag var så upptagen med att äta upp den att jag inte hade tid att fota.
Vi promenerade i Pildammsparken och pratade med hungriga fåglar.
Köpte bakelser på vägen hem när mörkret lagt sig.
Och så cyklade vi återigen till Potatopotato's tillfälliga tillhåll Bastionen. Där var det kulturpolitiskt scenkonstsamtal om vad som händer med teaterns roll i det ideologiska maktskifte vårt samhälle genomgår nu. Om nedskärningar, mod, att vara kompromisslös och stå för sina val, om fega institutioner och feta frigrupper. Monica Wilderoth som avgick som konstnärlig ledare för Borås Stadsteater eftersom hon blivit konstant motarbetad av ledningen var där, tillsammans med min idol Suzanne Osten och två från Potatopotato. Det var så sjukt inspirerande och stärkande. Så väldigt upplyftande med personer som tar sitt uppdrag på allvar och håller på med kultur av anledningar som är större än den egna framgången. Var absolut tvungen att snubbla fram till Suzanne Osten på darrande ben efteråt och tacka henne för att hon ger pepp och hopp i en kallt individualistisk tid och hon svarar på bredaste stockholmska om hur jag ska omge mig med ett järngäng, med bra vänner, välja mina projekt och stå för det jag gör. Dog starstruck-döden.
Innan vi lämnade vår nya favoritstad åt vi åt vi lunch på ett helt fantastiskt ställe, Saltimporten. Det ligger på Hullkajen, helt omöjligt att upptäcka om en inte vet exakt var det är. De har en cykel på väggen och helt otrolig lunch.
Det var typiskt industriellt cleant och alltså MATEN. Åttio spänn för den bästa kulinariska upplevelsen kanske ever. Vi kunde knappt fatta vad det var för det var så speciella smaker, men ändå extremt rent. Den vegetariska innehöll vita bönor, aska, persilja, ugnsrostade tomater, fänkål och det blev liksom världens lyckligaste smakäktenskap.
Så strålande avslutning på finaste miniatyrsemestern.
MUSIKHJÄLPEN 2013
Nu är Musikhjälpen 2013 igång, det syns mycket och ni känner säkert redan till det, men sådana viktiga saker behöver alltid synas mer. Fokus i år är att jobba mot ett av FN's milenniemål, att minska (stoppa!) mödradödligheten i världen. Södra Afrika och Sydasien är hårdast drabbade av detta, vilket såklart hänger samman med världens sammanlagda skevhet. Snedfördelning av resurser, västvärldens aldrig sinande förmåga att utnyttja andra delar av världen, obegriplig fattigdom och misär till följd av detta. Kvinnor hamnar i de svåraste situationerna och "kvinnofrågor" (som ju är människo- och säkerhetsfrågor) hamnar förfärande långt ner på dagordningen. Välgörenhet är verkligen inte allt, men det här är ett sätt att ta upp och diskutera något svinviktigt, fundera vad det är för system som ligger bakom och ge plats åt en fråga som annars hamnar i skymundan. Så, vi kan väl banga någon onödig julklapp från Mediamarkt och istället ge den till Musikhjälpen så kan den exempelvis gå till preventivmedel, mödravård, förlossningskit och allt möjligt annat som ökar säkerheten för utsatta kvinnor. Eminenta Bianca rapporterar från slummen i Bangladesh på ett skakande vis och bästa Mikaela har startat en insamling där en kan skänka en peng. Skammen och skulden över våra privilegier och andras misär bränner som en rysning genom ryggraden men den gör ingen nytta, bara förlamar. Så vi får försöka göra någonting!
SIMPLE DRESS
Jag knep en och annan pärla på Julian Reds lagerutförsäljning jag med, bland annat vardagsklänningen of my dreams. Har så länge velat ha just den där klänningen som inte blir bortglömd på en galge för att den är för svårburen, för bråkigt säregen. Som är tillräckligt clean, enkel men välgjord, diskret fast cool. Och så var den där, som ett svalt midnattsblått andra skinn.
Det är ett vadderat vinterland här just nu, och det kanske regnar bort alldeles strax men idag var det såhär vackert.
Cykeln sover sin vintersömn under snödunet.
Den är i en jättefin bomullssidenkvalité i enkelt snitt.
Med knappar i samma mörka blå med guldfärgade kanter.
Den ska få gå med mig många dagar och många nätter.
SIOUXIE MANI DEBBIE MUNKI LADY HIGH LOVELESS TEE
I helgen myllrade Brukets röda tegelkolosser av julmarknad; av sockriga kolor, välgjorda läderaccessoarer och blytunga vörtbröd. Julian Red körde även sin sedvanliga lagerutförsäljning, bänkar, bord och rails med klädpärlor. På fredagen smygöppnade det för en intern utförsäljning bara för vänner, med marschaller och salta pinnar och vin i plastglas.
Det fanns tusen fina grejer och allt till skamligt låga priser.
Finast i stan.
Som en blandning av förfest och vernissage.
Kalle efterfrågade punkig k00lhet, och lyckades.
Han och Cajsa tog också det här med tokmatchande teamlook till en ny limegrön nivå.
Fina Ylva var där och knep en hel hög snyggsaker.
Så hängde vi där, provade kläder och pratade livet tills butiken blev mera fest och när alla var nöjda med sina kap av denim och ull promenerade vi hem. Vid det laget hade det hunnit bli vinter på riktigt, granris och snö under skorna, kristallklar stjärnhimmel ovanför huvudena.
Ett klagande ljud & en lysande julkalender.
Det går inte att förneka en viss känsla av oflyt. Men det är tråkigt att prata om; rastlösheten, slagvågorna av uppgivenhet och hjärtslagen som ibland byts ut mot kvicksand. Längtar mig sjuk efter riktning, uppstyrd sysselsättning och Känsla Av Meningsfullhet. För att prata blogg så fuckar Apple med mig och mitt iPhoto har på något oförklarligt vis blockerats så jag kommer inte åt mina bilder. Därmed lär min närvaro här bli ännu mer ojämn framöver. Men måste i alla fall passa på att tipsa om strålande Malou och Joppe som gör en asgrym, normutforskande finlandsvensk julkalender. Den sänds här och det kommer såklart nya avsnitt av dessa två genier varje dag fram till jul. Kolla kolla!