För några veckor sedan fyllde mitt syskonbarn Hilma åtta stora år & jag, mamma & pappa åkte de 2.5 timmarna genom skogen för att fira.

Jonatan & Lisas hem på en kulle mitt i en djup dalsländsk skog är en av de bästa & tryggaste platserna jag vet på jorden & jag hade inte varit där på mer än ett år.

Bästa barnet, jordgubbstårtan & pappan.

Bestämda barn, mjuka katter, gulliga föräldrar & föräldrars föräldrar.

Den här dagen var ungefär som jag alltid önskar att midsommar ska vara men som det sällan blir. Dvs strålande väder, sjukt god mat, mkt bra stämning.

Sociala höns & en Ville i hängmattan.

Och så gick vi till en sjö.

Och jag förstår inte hur jag kunnat ha kvar något syre i blodet efter att ha varit så långt ifrån skogen så länge.

Och det var just så blankt, lugnt & ljust.

Grillade korv & de modiga (Lisa, Hilma, Ville) badade.

Gammhunden <3

Näckrosorna.

Och ängen med de fridlysta orkidéerna. En av sommarens bästa dagar det är ett som är säkert.

Det bästa för min själ som varit så på bristningsgränsen skör, skälvande & ledsen i vår är att vara nära skogen, långt bort från bruset. Helst den skogen som är vid mitt föräldrahem. Måste. Komma. Ihåg. Detta. Att efter varje kris bör skogsrehab hända för att sammanfoga alla känslomässiga vrakdelar & andas pioner, lupiner & rent regn tills pulsen landat i ett betydligt långsammare tempo. I hela nio dagar var jag där, men det hade gärna fått vara minst en vecka till. Lite såhär var det:

Om en har rhododendron i trädgården & pioner på bordet blir allt genast bättre.

Det analoga hemmet.

En en som inte valde den lättaste vägen i livet.

Ett stycke gullig bror.

Gjorde veganmaränger till midsommar vilket blev succé!!

Kolla goa grejer en kan göra

Det var förresten efterrättsbonanza hela veckan. Gjorde tex inkokta päron för första gången, mkt bra. & så vegangrädde & karamelliserade hasselnötter.