En dag i Troporiz, Portugal, när vi vinterbleka som bakpulver låg alldeles ensamma på klipporna vid floden som utgjorde gränsen till Spanien. Och sprang längs ecopistan med citronträden och vinodlingarna. Sedan hade jag ett par ångesttimmar vilket väl är obligatoriskt när allt är lite för fint. Existentiell ungdoms- ålders- livspanik. När det monstret hade gått till ro igen gjorde vi om köket till pizzeria och eldade gräddade i vedugnen. Tog ut köksbordet i trädgården. Satt där i timmar. Ville aldrig att det skulle ta slut. Känns så oändligt långt borta nu när jag sitter här på divanen och dricker mitt morgonkaffe, senare än vanligt för att vi idag har premiär.
VECKA 38; SEKELSKIFTESSTILLEBEN, SKOLFOTOGRAFERING & EN SVÅRBESKRIVEN KÄNSLA
Lördag och jag skulle varit på inspark för våra nya ettor ikväll. Men icke, för mina åkommor har en vana att besegra mig på helgerna och nu ligger lag hemma under två lager täcker med en två veckor lång antibiotikakur. Men innan detta fysiska sammanbrott var den här veckan så strålande, omvälvande och intensiv, jag hinner inte själv med. Tänkte räta ut och förtydliga denna virvelvind till liv genom ett punktlista av vad denna vecka till exempel innehållit, lördag till lördag:
- I lördags tidig eftermiddag lämnade jag Sisters Academy efter 24 mycket särskilda, omtumlande, meditativa och magiska timmar. Jag har en lista med ord på känslor som det kanske inte finns 'vanliga' ord för och ett av dem passar in här: Exulansis - The tendency to give up trying to talk about an experience because people are unable to relate to it. För att det var en värld därinne, och jag har längtat tillbaka varje dag. (bilderna är från Inkonst)
- Har sett Jag är Ingrid och tyckt mycket om den. Väldigt mycket the american dream över henne, men också så fantastiskt cool person.
- I söndags tänkte jag gå och inhandla ljusslingor, men då hade redan Mattias förekommit mig i den tanken och fixat en som vi monterade tvärs över vardagsrummet. Efter Sisters Academy flyttade det in en stark känsla av att vilja ändra om hemma, möblera om, skapa space, så fler förändringar i lägenheten är nog i antågande.
- Varit på manifestation för flyktingarna, tyckt att Allt åt allas tal var starkast och känt en mix av oro och hopp pga människors brinnande engagemang och vikten av att denna våg av välgörenhet och aktivism resulterar i verkliga politiska förändringar.
- Repat våra scener ur Sommargäster varje dag, hånglat och brottats, haft det nästan orimligt lättsamt och gjort detta stilleben som omslagsbild till vårt fejanevenemang.
- Fixat med kostym hos vår gulliga kostymör Eva. Tänk att ha en kostymör som hänger upp ens kläder såhär fint med namnskylt och plockar fram skor till en. Dröm.
- Vi har en del musikundervisning på skolan och i måndags lekte min klass, som jag för tillfället tycker är riktigt rar, rockband och spelade in egenskrivna låtar. Min handlade om ungdomshets med textrader snodda från både Ladytron och Lana Del Rey och jag är glad att detta projekt (som pågått sedan i våras) nu är rott i hamn.
- Bokat in spelning med Amputation Parts i Stockholm med tillhörande tågbiljetter och tilltagande nervositet.
- Har fyndat en collagetröja på Emmaus och klippt av den till perfekta midjelängden. Passande nog har den året då Sommargäster skrevs applicerat på bröstet, nästan som ett tecken ju.
- Tagit skolfoto (only on scenskolan?) och sett ut att vara fullständigt befriad från självdistans. Hade planerat att se ut som En Härlig Tjej men kunde ej leverera den looken
- Funderat ovanligt mycket på vad det innebär att leva fullt ut, att maxa, leva livet intensivt.
- Vaknat och somnat med denna fina varje dag.
- Varit på uppstartsmöte med Vänsterpartiet, blivit varmt välkomnad, informerad, druckit tunt kaffe och skrivit in 'möte med antirasistiska utskottet' i kalendern.
- Fått plötsligt lämna skolan för att åka till akuten för att komma tillbaka några timmar senare, smita in mitt under ett genomdrag och glida in på scenen Lasarus- style och dra slutmonologen. Haha. Dramatik ska det vara.
- Fortfarande haft den stora glädjen att bo i kanske Sveriges bästa stadsdel, där sådant här annonseras på grafittiväggen utanför mitt hus.
ENTERING: SISTERS ACADEMY
Om några timmar checkar jag in på Sisters Academy - the Boarding School, ett tre veckor långt performance i form av en internatskola på Inkonst här i Malmö. Hela veckan har jag sett spetsklädda varelser i ögonbindlar eller hemlighetsfulla blickar göra entré och sortie från Inkonst som ligger mitt emot skolan. Det faktum att biljetten i form av ett antagningsbrev börjar på samma sätt som det som eleverna i Harry Potter får till Hogwarts och meningar såsom during your stay at Sisters Academy you might have sensors encounters with birds, insects, dirt and strobe lights har redan etablerat en mycket mystisk och suggestiv stämning som tilltalar mig något väldigt. När en checkar in får en lämna ifrån sig alla personliga tillhörigheter som mobil och kamera och sedan ska jag bara hänge mig åt fiktionen. Ses på andra sidan!
PORTUGALLIEN / VILDMARKSDAGEN
Mera Portugalbilder i antågande! Det var den fjärde dagen tror jag och solen andades bakom moln just då vilket krävde andra planer än att breda ut sig på en klippa dagens alla timmar.
Men först långsam morgon, frukost i massor, kaffe med påtår, hundgos och läsning i trädgård.
Jag hade på förhand sett ut en nationalpark som hette Peneda Geres och vi kom överens om att denna mulna dag lämpade sig utmärkt för den sortens eskapad. Vi tog bilen och for kanske en halvtimme österut och upp i bergen, upp i molnen.
Stannade bilen, klev ur och kände lite på landskapet.
<3
Mkt kargt och vidsträckt.
Det är lite svårt att uppfatta att det går en djup dal mitt i bilden, det ser ut som att allt är en jämn övergång men så var alltså icke fallet.
Hejhej bästgäng och Joels något eljest alterego.
Emma och Christoffer var oerhört energiska och insisterade på att vi skulle klättra upp till närmsta bergstopp vilket skulle visa sig ta tre timmar. Vi gav oss gladeligen in i uppgiften.
Och tog oss an den något kärva terrängen iklädda alldeles för sköra semesteroutfits.
Som sagt, kanske svårt att få perspektiv på hur stort det här är och typ hur höga dess buskar är, men detta täta och riviga buskage fick vi hukande klättra oss igenom. Allt med informationstexten om att det fanns vargar och vildsvin i nationalparken surrande i bakhuvudet.
Men vi kom igenom buskaget med bara några rivsår och hittade en stenstig! Tappade dock bort Emma och Christoffer på vägen.
Norra Portugal. Alltså.
Sedan kom de två försvunna travande med en stadigt brinnande upptäckareld i ögonen och sprang vidare upp mot toppen.
Bästa ressällskapet.
Sedan nådde vi toppen! Eller, jag vände när det var cirka femtio meter kvar eftersom jag drabbades av höjdskräck. Då hade även regnet brutit igenom molnen så jag väntade lite under en sten tills de andra kom ner, exalterade över den storslagna utsikten.
Vi blev badade av regnet, Joel fick en vandringssnus av Emma och blev mkt lycklig.
Så började vandringen neråt och bakom en krök stod dessa två med de sylvassaste hornen. Vi kunde ej lita på att deras lugn var beständigt utan smög förbi en och en för att undvika spetsning. Vi lyckades, kunde andas ut och gick det sista timmen tillbaka till bilen.
I bilen åt vi kakor och på vägen hem stannade vi på ett litet vinho verde-ställe och handlade.
Och så avslutades den enastående vildmarksdagen med stor pastamiddag och en mycket belåten känsla i magen.